Fem år av helvete, tortyr och insikter

Murat Kurnaz
Fem år av mitt liv – en berättelse från Guantánamo
Ordfront Förlag, 2008

2008-02-29: Murat Kurnaz - en tysk medborgare med turkiskt ursprung - grips hösten 2001, när han ska återvända från en vistelse i Pakistan. Vid gripandet är Kurnaz endast 19 år och har precis genomgått en koranskola i ett par månader. Han har ingen aning om vad som väntar honom.

Han säljs till de amerikanska styrkorna och placeras i ett fängelse i Kandahar, innan han transporteras vidare till Guantanamolägret på Kuba. I efterdyningarna till september 11-attentatet sätts alla vanliga spelregler och självklara demokratiska rättigheter på undantag. I fem år framöver kommer Kurnaz att utsättas för tortyr och övergrepp – trots att han är oskyldig och utan att någonsin åtalas för något brott.

Sålts i 25 000 ex

Nu har Kurnaz skrivit en bok om sina upplevelser, med hjälp av en tysk journalist. Han bidrar därmed med den första omfattande ögonvittnesskildringen inifrån det ökända fånglägret. I hemlandet Tyskland har debutboken sålts i 25 000 exemplar, vilket skvallrar lite om bokens sprängstoff. Och visst är det upprörande läsning. Hur lite ett enskilt människoöde är värt i det större världspolitiska spelet och hur lätt det kan gå överstyr då brutalitet och främlingsfientlighet tillåts styra.

Trots de konstanta och grova övergreppen som skildras i Fem år av mitt liv, är tonen förvånansvärt osentimental. Kurnaz berättar rakt och osminkat om lögnerna, hänsynslösheten och rasismen, men även om den stora solidariteten fångar emellan, där man broderligt delar med sig av sina minimala matransoner. Fem år av mitt liv genomsyras av det eviga hoppet att släppas ut i friheten och Kurnaz egna religiösa förtröstan.

Nyanserad bild

Boken bidrar även till att nyansera den svart-vita bild av ont och gott, vilket annars skulle kunna dominera boken. Ibland krackelerar nämligen fångvaktarnas hårda fasad och i sprickorna skymtar Kurnaz både sympati och medmänsklighet. Alla amerikanska soldater är nämligen inte på Guantanamo av egen fri vilja. Vissa av dem avskyr det de är satta till att göra och har sina egna sätt att göra uppror mot de överordnade.

Ett av huvudbudskapen är således att det är den systematiserade krigsföringen – där en avhumaniserad behandling av fångar ingår som en självklar komponent - som är främsta boven i dramat, inte de enskilda människorna som spelar sina respektive roller. Fem år av mitt liv rekommenderas till alla som vill och vågar glänta på dörren till den mörka fängelsehålan. Oavsett om den befinner sig på Guantanamo eller i mänsklighetens egna psyke.

Anna Wagner