Narkotikalagar viktigare än industrihampa

Det finns många som helst ser att den restriktiva svenska linjen, där all odling av cannabis jämställs med narkotikaframställning, får leva kvar. Till dem hör naturligtvis regeringen själv, med socialministern Lars Engqvist i spetsen, men även en rad intresseföreningar med narkotikabekämpning som sin främsta uppgift. I tidigare nummer av Good Magazine har vi tagit upp frågan om industrihampans roll i det svenska jordbruket. För närvarande har den ingen roll, men en rad bönder har visat intresse av att återuppta ett odlande av grödan igen och hoppas att EU-domstolen ska ge dem klartecken.

I augusti förra året organiserades det ett hampasymposium i Alnarp av Sveriges Lantbruksuniversitet, Hushållningssällskapet i Malmöhus och Hampanätet, med syfte att belysa industrihampans fördelar. I stället urartade det hela i ett hätskt ordkrig mellan förespråkare och motståndare, där de förstnämnda anklagades för att vilja förvärra en situation som redan är problematisk.

- Vi behöver inte mer cannabis i Sverige, vi har tillräckliga problem med den som smugglas in och missbrukas, sa Hasselarepresentanten MaLou Lindholm vid det tillfället till DrugNews. Lyckas man bryta upp det svenska odlingsförbudet medför det med största sannolikhet att fler unga riskerar att hamna i missbruk, fortsatte hon.

Hassela

Hassela är en förening som driver behandlingshem och är engagerade i kampen mot narkotika. Enligt föreningen är inte marknadens efterfråga på industrihampa särskilt utbredd och menar att andra, syntetiska, material både är effektivare och mer hållbara än hampa. Hassela har tidigare polisanmält hampaodlare. Vidare misstror man det uttalade miljöengagemanget, utan ser ett större syfte med "provokationerna", nämligen att underminera Sveriges narkotikapolitik.

Hassela anser inte bara att Sverige ska hålla fast vid sitt odlingsförbud, de ska även bedriva lobbyverksamhet gentemot sina europeiska kollegor för att få EU:s hampabidrag avvecklat, skriver föreningens Värmlandsavdelning på sin hemsida.

Kontrollproblemet för svårlöst

Riksförbundet narkotikafritt samhälle (RNS) är ytterligare en folkrörelse mot narkotika. De bildades 1969 och har ett tiotusental medlemmar över hela landet. RNS, vars främsta uppgift är att bilda opinion för en restriktiv narkotikapolitik, anser att förbudet ska kvarstå eftersom kontrollproblemen "inte kan lösas på ett rimligt sätt". Förbundssekreteraren Per Johansson påpekar att Sverige redan i dag har en poliskår som inte hinner med sina arbetsuppgifter.

Per Johansson får medhåll från Angela Öst, Kammarrättsassessor på Socialdepartementet, som menar att FN-organet INCB i flera årsrapporter varnat för att den snabba ökningen av hampaodlingarna omöjliggör de nödvändiga regleringarna och kontrollerna.

- Det säger sig självt att en omfattande odling av industihampa i Sverige i praktiken skulle öppna för ganska utbredd illegal odling av missbruksvänlig cannabis i vårt land. Intresset att förhindra detta väger tyngre, anser vi, än ett intresse från textildesigners och andra att få tillgång till svenskproducerade hampafibrer, säger Per Johansson.

Narkotikalagstiftningen

Men vad säger lagen egentligen? Enligt konventionen rörande narkotika, som undertecknades av en rad länder i New York 1961 och som ratificerades och trädde i kraft i Sverige 1964, definieras cannabis som:

"de blommande eller fruktbärande grenspetsarna av Cannabisväxten (med undantag för fröna och bladen, när de icke åtföljas av grenspetsarna), från vilka hartset icke blivit extraherat, oavsett under vilka benämningar de förekomma."

Frågan är hur detta kan appliceras på industrihampan, där det aktivt narkotiska hartset genom växtförädling faktiskt har extraherats? Kan man egentligen definiera industrihampa som narkotika om inte ens en person utrustad med bästa vilja, tålamod, starka lungor, samt en joint motsvarande en telefonstolpe (se föregående nummer) kan röka sig fram till ett rus, än mindre utveckla ett beroende av det? Ändå har människor som odlat eller sålt produkter som innehållit cannabis blivit gripna för grovt narkotikabrott, trots att produkterna ifråga innehållit alltför låga halter för att någon skulle kunna påverkas av dem.

Den svåra gränsdragningen

Att lagens praxis i dessa fall grundat sig på generaliseringen att all cannabis är narkotika, speglar de problem som alltid uppstår när godtyckliga gränsdragningar föreslås mellan halter som ska tillåtas, respektive förbjudas. Sedan nuvarande narkotikalagstiftning först trädde i kraft har man lyckats förädla industrihampan ner till en THC-halt på runt 0,2 procent vilket inte var möjligt när förbudet kom till. Då kan det vara nära till hands att börja spekulera i en nedre gräns där det kan vara berättigat att skriva om lagen så att den gör åtskillnad mellan hampa och hampa. Men motståndarna ser en fara i detta - det skulle kunna leda till en mildare attityd gentemot droger överhuvudtaget:

- Så många människor pratar redan i dag om legalisering. åtminstone av den "lätta" drogen cannabis. Vad ger det då för signaler om vi plötsligt tillåter odling av denna växt även om THC-halten är låg, frågar sig Lena Larsson, informationssekreterare på Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) och fortsätter:

- Alltför många länder i Europa förespråkar och har redan i dag en mycket liberal syn på narkotika i allmänhet och cannabis i synnerhet. Låt oss slippa sådan politik i Sverige! Vi har redan tillräckligt många missbrukare i vårt land. Inte behöver vi uppmuntra till att det skall bli ännu fler, säger hon. Angela Öst på Socialdepartementet uttrycker sig inte lika kategoriskt, utan menar att det är omöjligt att sia om en introduktion av industrihampa skulle leda till en mer drogliberal attityd i samhället. Däremot ser hon det som en oroande utveckling när man marknadsför allt fler cannabisprodukter, vilket hon menar sprids i syftet att spä på drogliberalismen, även om produkterna i sig inte innehåller narkotika.

"Industrihampa" ingen giltig term

FMN är tveksamma till att termen "industrihampa" över huvud taget har något existensberättigande, utan har inställningen att all hampa hör till familjen cannabis sativa och ska därmed enligt svensk lag förbjudas att odla, sälja, inneha och missbruka.

En av de mest angivna invändningarna mot att tillåta odling av industrihampa är det uppenbara kontrollproblemet. Det insinueras ofta att bönder skulle kunna smyga in illegala plantor för narkotikaframställning i ett fält med industrihampa. Angela Öst menar att om hampaodlingar skulle bli en vanligt förekommande syn i Sverige, kan man anta att ”allmänheten inte längre skulle reagera över en odling genom att göra en polisanmälan” - något som skulle försvåra deras kontrollarbete. Enligt Hampanätet skulle det dock i princip vara omöjligt att skydda de insmugna drogplantorna från pollen från industrihampans hanplantor (vilket vi skrev om i förra numret).

Således skulle odling av industrihampa i själva verket vara en garant mot illegalt odlad droghampa. Detta påstående är det bara Angela Öst som väljer att kommentera: ”Att en hampa med hög THC-halt inte skulle överleva industrihampans pollen är en uppgift som är ny för Socialdepartementet och riktigheten av den ifrågasätts”, uttalar hon sig.

Dödläge i debatten

Således har vi ett dödläge mellan de båda sidorna som är svårt att ta sig ur. Släktskapet till den droghaltiga cannabisplantan är den enda egentliga invändningen mot industrihampan, men är svår att åtgärda, så länge man inte får för sig att genmanipulera fram en rosa, lurvig och fyrbladig avart som enkelt kan särskiljas från den missbrukarvänliga cannabisen.

Praktiska detaljer - som lagändringar och kontroller - är inte ogenomförbara, men det som främst saknas är viljan att lösa de eventuella problem som kan uppstå vid en legalisering. Så länge det inte läggs någon vikt vid miljö- och nyttoaspekterna av plantan är det svårt att motivera för skeptikerna, som är helt fokuserade på narkotikapolitik, varför industrihampa borde legaliseras. I stället för en nyanserad debatt där man väger in ekologiska aspekter och hållbarhetsperspektiv blir ämnet snabbt infekterat. Antagonisterna möts inte och frågan om industrihampans vara eller inte vara förpassas som oftast ner i narkotikaproblematikens sumpmarker.

Good Magazines artikelserie om industrihampan är för tillfället slut, men EU-domstolens länge väntade utslag lär få stor principiell betydelse för om industrihampan har någon framtid i det svenska jordbruket, så det lär väl finnas anledning att återkomma till ämnet.

Anna Wagner

Länkar:
       Del1: Den kontroversiella hampan
       Del2: Brottsligt här och får bidrag i andra länder
       Se en film om hampa på Good.se
       Hampanätet
       DrugNews
       Socialdepartementet
       Hasselagruppen