|
När
haven tystnar
Tyst hav.
Jakten på den sista matfisken
Isabella Lövin
Ordfront förlag, 2007
2007-09-25:
Nästan
dagligen blir vi svenskar uppmanade av dietister att äta
mer fisk. Samtidigt gapar kyldiskarna allt tommare och den fisk
som trots allt finns blir allt dyrare. Och motsättningen
mellan utbud och efterfrågan ökar allteftersom fiskerinäringen
bedriver rovjakt världen över. Ålen är i
dagsläget i princip utrotad. Den kanadensiska torsken är
utplånad och på god väg försvinna även
här hemma. Hur kunde det bli så här? Det försöker
miljöjournalisten Isabella Lövin luska ut i sin färska
reportagebok Tyst hav – jakten på den sista matfisken.
Så sent
som 1984 fanns det fortfarande gott om torsk i Sverige. Då
fångades det ca 60 000 ton på ett år. Förra
året, 2006, hade denna fångst krympt till en dryg
femtedel. Det finns flera samverkande faktorer till att överfiskningen
har fått pågå så länge och accelerera
så snabbt, menar författaren Isabella Lövin. En
viktig del är det sätt på vilket det bedrivits
konstgjord andning på en bransch i allvarlig kris. Istället
för att införa välbehövliga fiskestopp och
tvinga gruppen fiskare att anpassa sig till rådande omständigheter,
så kämpar fiskeindustrin för att få behålla
sina kvoter – trots att de knappast är möjliga
att fylla.
Statliga myndigheter
och EU tar inte heller sitt ansvar för att säkra fiskens
fortlevnad. Snarare förvärrar de problemet genom att
pumpa in mer pengar till en allt effektivare fiskeflotta, i takt
med att fisken blir svårare att fånga. Extra problematiskt
blir det då EU sitter på dubbla stolar och ger stora
subventioner till fiskerinäringen, samtidigt som de är
skyldiga att bedriva djurskydd.
"Gör
inte jag det, gör nån annan det"
Men om det
nu är så att en rad arter faktiskt håller på
att utrotas från jordens yta – varför ska det
vara så svårt att åtminstone i Sverige införa
ett ensidigt fiskestopp? Här menar Lövin att fiskets
huvudsakliga problem kanske är att det pågår
på internationellt vatten. Eftersom fisken är gratis
för alla, bemöts kraven på fiskestopp med argumentet
”gör inte jag det, så gör ju någon
annan det”. Alltså: varför ska de svenska fiskarna
lida stora ekonomiska förluster, när det bara leder
till att baltiska fiskare utnyttjar resten av kvoterna?
Samtidigt
hyser Lövin största sympati för dem som drabbas
hårdast av det krisartade läget. Och som vanligt så
innebär det de små aktörerna. Hon besöker
några svenska fiskefamiljer som har det kärvt, såväl
som några lokala fiskare i Kap Verde, som kan vara ute en
hel dag med sina enkla fiskeredskap och inte fånga mer än
en enda fisk. Trots att åtskilliga mil skiljer dessa exempel
åt, kan både de europeiska och afrikanska småfiskarna
vittna om samma fenomen – stora trålfiskefartyg som
patrullerar kusterna och finkammar haven på fisk.
Forskare
mot lobbygrupper
Tyst hav
är ganska nedslående läsning, eftersom det är
ett typexempel på hur kortsiktiga ekonomiska intressen och
seglivade traditioner kan sätta stopp för de mest akuta
insatserna. På ena sidan står forskare och miljöaktivister
som försöker peka på ohållbarheten i ett
system som premierar de som skövlar mest. På andra
sidan står fiskerinäringens lobbygrupper och fega politiker.
Men allt är
ju inte förlorat. Lövin påpekar att ett fiskestopp
på några år skulle ge omedelbar effekt –
om bara politikerna vågade ta detta obekväma beslut.
Hon menar även att inrättandet av marina reservat, neutral
forskning, ett förbud av bottentrålning och fiskedumpning,
samt en höjning av straffsatserna snabbt skulle leda till
positiva resultat. Och det behövs en bättre ursprungsmärkning.
För hur ska vi konsumenter kunna undvika att köpa utrotningshotad
fisk om vi inte vet varifrån den kommer?
Fiskekrisen
har hittills inte fått den uppmärksamhet den förtjänar
i media, kanske för att den uppfattas som lite ”osexig”.
Nu är det hög tid att frågan kommer upp på
agendan. Jag hoppas många läser Tyst hav –
för den är viktig. Men än viktigare är att
boken inte bara leder till diskussioner, utan att det verkligen
händer något.
Anna
Wagner
Läs
mer:
Ordfront
förlag
Ladda
ner WWF:s fiskguide
|
