Livsfarliga tillsatser

2007-09-17: Företaget TopStone har nyligen givit ut e-nummerguiden i fickformat, där livsmedelsverkets godkända tillsatser presenteras. Här framkommer det att av de över 300 tillsatserna är bara ett 30-tal godkända av KRAV. I själva verket är många av livsmedelsverkets godkända tillsatser i mat, dryck, kosmetika, läkemedel och vitamintillskott rent av livsfarliga, varnar skribenten Håkan Berggren.

Flera av de tillåtna tillsatserna i e-nummerguiden var inte godkända i Sverige innan inträdet i EU. Vidare listas här en del tillsatser som idag är förbjudna i Australien. Och inga av ämnena som godkänts är testade tillsammans. Märkligt, eftersom det ofta förekommer mer än en tillsats i livsmedel. Och vi minns väl alla hur det gick med E300 och E211 – som är ingredienser i vanlig läsk, men som tillsammans har visat sig bilda det cancerframkallande ämnet bensen.

Godis innehåller svaveldioxid

Många andra tillsatser, framförallt bland färgämnena, visar sig enligt e-nummerguiden ge cancer bland både djur och människor. Även allergier, hudsjukdomar, nedbrytning av vitaminer och nervskador är vanliga effekter. På förpackningar uppges antingen e-numret eller den kemiska beteckningen, men eftersom båda är obegripliga för kunden är det lätt att ställa sig frågan om matindustrin vill att konsumenterna inte ska förstå? Skulle det stå ”gift” på förpackningen istället för ett anonymt e-nummer, skulle nog inte lika många köpa varan. Ibland försöker man inte ens gömma det - i innehållsförteckningen till Fazers godispåse Tastes of Nature står det klart och tydligt ”svaveldioxid”. Sveriges vetenskapsradio rapporterade nyligen att en halv miljon kineser årligen dör av svaveldioxidutsläpp.

Lösningsmedel i sojan

En omdiskuterad tillsats i livsmedel är sojalecitin. Eftersom att mjölkersättning för bebisar innehåller sojalecitin, kontaktade jag Sempers informationsavdelning och frågade om dess innehåll. De uppger att sojan dras ut från bönan genom användandet av lösningsmedel. Sedan renas sojan helt från lösningsmedel. Men hur många skulle köpa deras mjölkersättning om det framgick på förpackningen att lösningsmedel använts vid framställningen? Konsumenten har ingen inblick och därför heller ingen garanti att lösningsmedlen alltid försvinner helt. Tänk om mjölkersättningen innehåller en miljontedels liter lösningsmedel? Det blir ju trots allt noll milliliter om man avrundar det.

Det är alltså fullt möjligt att försörja sig genom att sälja gift till matindustrin. Att Livsmedelsverket viker ned sig för industrin finns det konkreta exempel på. Det har exempelvis tidigare avslöjats (i DN 2 augusti 2002) att margarinindustrin avlönat experter på Livsmedelsverket. Och de industriella transfetterna i matfett - som är livsfarliga för hjärta och kärl – finns fortfarande i härdat fett i en mängd livsmedel i Sverige, exempelvis bröd, buljong, glass och godis. Samtidigt är dessa fetter förbjudna i New York och i Danmark omgärdas de av stränga lagar. Dessutom används det, enligt miljöforskaren Gunnar Lindgren, en rad riskfyllda kemikalier i margarinframställningen, exempelvis blekningsmedel, fosforsyra och natronlut. Chalmers professor Göran Pettersson varnar dessutom för att det i upphettningen av vegetabilisk olja bildas en rad cancerframkallande ämnen.

Testerna för gamla

Professor Peter Piper på Sheffield University, säger i en artikel i The Independent (27 maj 2007), att godkända tillsatser bygger på gamla tester. Testmetoderna har utvecklats under åren, men tillsatserna har inte genomgått dessa nya tester. Nyare tester som Peter Piper utfört visar att natriumbensoat (E211) bryter ned DNA, vilket kan leda till sjukdomen Parkinson och tidigt åldrande. "Jag bekymrar mig speciellt för barn som dricker stora mängder läsk", säger Piper i artikeln i The Independent.

På ena sidan står alltså läkare och forskare som försöker bota cancer och informera om farliga ämnen. På andra sidan står matindustrin, som spyr ut gifter i livsmedel - ofta med aktiv uppbackning från olika myndigheter. Och mitt emellan står konsumenterna, som måste agera detektiver för att upptäcka vad de ska undvika att äta. Det sorgligaste av allt är de oskyldiga barnen, som inte har samma förutsättningar att informera sig om farorna. De som ifrågasätter livsmedel och informerar vänner och kollegor om farliga ämnen i livsmedel, blir oftast uppfattade som tjatiga och extrema. Men i själva verket är det matindustrin och livsmedelsverket som gör fel. Så du som är ”besvärlig” - stå på dig i din kamp. Det kan rädda liv.

Håkan Berggren

Läs mer:
Prof. Piper om E211
E-nummerguiden
Gunnar Lindgrens hemsida
Chalmers hemsida