Det kallas konsumentmakt

2007-02-08: Idag kan de flesta av oss handla miljö- och rättvisemärkta varor i affären och därmed bidra till ett bättre samhälle. Men om nu hållbar utveckling är en nationell och global angelägenhet, är det egentligen rimligt att konsumenten ska betala för en så stor del av kalaset? Good Magazine har talat med tre företrädare för olika certifieringsorgan - Daniel Sommerstein från Rättvisemärkt, Anja Grundberg från Miljömärkningen Svanen och Christian Nyrén från Aranea Certifiering - för att höra mer om hur de ställer sig till konsumentansvar.

För den medvetne konsumenten som vill dra sitt strå till stacken för ett mer rättvist och ekologiskt samhälle, finns det idag en uppsjö av varor att välja mellan. Tack vare en ambitiös märkning av KRAV-certifierade, rättvist handlade och miljövänliga varor, kan den som vill och har råd köpa etiskt i de flesta butiker. Och det finns naturligtvis ett stort värde i att som konsument kunna investera sina slantar i en samhällsutveckling man själv tror på. Märkningen har dessutom ett folkbildningssyfte, eftersom den gör oss konsumenter medvetna om konsekvenserna av våra egna vardagsval.

Samtidigt har ju Sveriges riksdag och regering tagit policybeslut för att verka för en hållbar utveckling. Därmed har de tydligt signallerat att det är en nationell angelägenhet att försäljningen av ekologiska, miljövänliga och rättvisemärkta varor ökar. Så hur kommer det sig då att konsumenten förväntas betala ett högre pris för dessa varor?

Alla skyller på varandra

Daniel Sommerstein på Rättvisemärkt arbetar dagligen med att upplysa konsumenter och företag om föredelarna med en rättvis handel, och ser till att det finns tillgång på etiska produkter i handeln. Men även om Rättvisemärkt anser att stat, kommun och landsting vid offentlig upphandling bör välja produkter som inte strider mot svenska konventioner, vill de inte lägga sig alltför mycket i politikernas arbete.

- Att statligt reglera allt i handeln tror vi inte på. Det kan ges skatte- och momslättnader på produkter som man tycker uppfyller kriterier för det, men det kan vara svårt med gränsdragningar i praktiken. Men alla måste ta sitt ansvar i kedjan, annars skyller konsumenter på företagen, företagen på staten, staten på omvärlden, omvärlden på allihop. Det man kan göra är att upplysa konsumenter om hur det går till i handeln och uppmuntra dem att välja saker som har producerats på ett schysst vis, menar Daniel Sommerstein och slår fast att ökad kunskap och handlingsutrymme innebär större ansvar.

Men hur långt räcker samvetet? Står man och väljer mellan en produkt som i värsta fall kostar dubbelt så mycket som en annan, är väl alltid risken överhängande att man väljer den billigare, oavsett andelen miljövidriga ämnen i innehållsförteckningen eller hur usla arbetsförhållanden varan producerats under. Krävs det kanske större producentansvar eller att staten stegar in och lagstiftar bort de värsta avarterna?

Anja Grundberg, informatör på Miljömärkningen Svanen, är tveksam till hårdare lagstiftning. Det må vara producentens ansvar att etiskt förbättra sina produkter och statens roll att underlätta för företag att ta fram dessa varor och tjänster, men hon vill ändå framhärda individens möjligheter:

- Varje person kan göra ett personligt val och främja en bättre miljö. Därför är det ytterst viktigt att konsumenten både väljer miljömärkta varor och efterfrågar dessa produkter och tjänster för att driva på utvecklingen av en hållbar konsumtion. På Svanen arbetar vi ständigt med att höja våra krav, och på så sätt driver vi också på utvecklingen av bättre miljöanpassade produkter och tjänster, säger Anja Grundberg.

Föråldrat att lägga all kontroll på staten

Christian Nyrén är VD på Aranea Certifiering AB, som nyligen tagit över kontrollfunktionen från KRAV. Han menar att lagstiftning alltid är grunden, men att det är föråldrat att lägga all kontroll på staten. Det gör att man inte tar tillvara på producenternas och företagens eget förbättringsarbete. De flesta miljöbelastande företag har redan idag en rad certifieringssystem att ta hänsyn till.

- De krav som ställs bör ställas i hela livsmedelskedjan. Att ensidigt lägga kraven på producenten är inte rimligt. Det gör inte heller att vi som konsumenter ser vår del i helheten. Som det ser ut idag är ju t.ex. transporter en av de största miljöbovarna, påpekar han.

Inte heller Rättvisemärkt tycker att skärpt lagstiftning och regleringar är rätt väg att vandra. Daniel Sommerstein påpekar att det redan idag finns ganska bra internationella konventioner kring exempelvis mänskliga rättigheter – det gäller bara att se till att de följs!

Se din del i helheten

- Utopin är ju att alla företag, stater och individer lever och arbetar i harmoni med de mänskliga rättigheterna. Om tillräckligt många väljer att hålla sig till spelreglerna, kan det bli så en dag, tror Daniel Sommerstein och tipsar om små saker man kan göra för att förändra samhället:

- Berätta om något positivt för någon annan. Ta upp problem till ytan så att de kan behandlas och lösas. Tänk kreativt och positivt. Var en del av lösningen, inte problemet. Och ta aldrig hela världens problem på dina axlar utan se till att dela den vikten med andra. Det är en tung börda och vi kan alla bara göra en liten del åt gången, exempelvis genom att köpa Rättvisemärkt då och då, säger han.

Även Anja Grundberg och Christian Nyrén återkommer till att vi trots allt har väldigt mycket makt som konsumenter:

- Vi kan ställa krav på företag att ta fram bättre miljöanpassade produkter, och på politiker för att förbättra villkoren för miljömärkta företag. Och så kan vi fostra våra barn att tänka mer miljömässigt, alltfrån sopsortering till att köpa Svanenmärkta datorer, föreslår Anja Grundberg.

- Gör medvetna val. Se din del i helheten, alla kan bidra med något, som att handla ekologiskt eller byta ut oljepannan mot en pelletspanna, avslutar Christian Nyrén på Aranea.

Anna Wagner

Läs mer:
Rättvisemärkt
Svanen
KRAV
Blomman
Aranea Certifiering