Lång och krokig väg till förändring

2006-12-04: Mats Larsson är ekonomen som under tjugo år utmanat själva tillväxtbegreppet - det som går ut på att producera så mycket som möjligt, på så kort tid som möjligt, till så låg kostnad som möjligt. Han menar att en hållbarare ekonomisk modell kräver nya tankemönster. Men det är inte alltid så lätt att få gehör för nya idéer. Den som utmanar invanda begrepp får oftast utstå kritik och förlöjliganden. Varför det går så trögt förklarar Mats Larsson i sin krönika.

Vi utbildas allesammans till att betrakta världen på ett visst sätt. I grundskolan lär vi oss grunderna för vår världsbild. Den förstärks stegvis i våra högre utbildningar. Under vägen lär vi oss att skilja på goda förebilder och mer eller mindre galna personer som utmanar systemet. De flesta av oss antar att skolfröken, gymnasieläraren, universitetsprofessorn och teveexperterna har goda grunder för sina uttalanden och vaggas därför in i tron att det inte finns skäl att lägga ner tid och kraft på att utmana dessa. När någon annan har gjort grundjobbet och byggt en plattform som auktoritet, kan många av oss följa med och uppskatta det som gjorts. När striden i utvecklingens början står på barrikaderna, är det däremot få som ansluter sig till leden av anhängare.

Miljörörelsen i Sverige började med att ett antal personer blockerade utbyggnaden av älvar, kramade träd i Kungsträdgården och ifrågasatte användandet av miljöfarliga tvättmedel. Idag har vissa av miljökämparna blivit EU-parlamentariker och fått erkännande för sin kompetens. När det hela började skakade de flesta på huvudet inför miljökämparnas ”tossiga” protester.

Utmanare blir hånade

Utmanare av etablerade system och tänkesätt har alltid blivit ifrågasatta och ofta hånade. Idag är Albert Einstein självklart en hjälte inom fysik och vetenskap i stort. På sin tid lär han ha sagt: ”Det finns två saker som är oändliga, nämligen universum och mänsklig dumhet. Om det förra är jag inte riktigt säker.” Det var inte förrän på femtio- och sextiotalet när Einsteins teorier kunde testas med moderna mätinstrument, som forskarna kunde bedöma riktigheten i relativitetsteorierna. Då hade det gått omkring femtio år sedan han publicerade sin första artikel och han fick utstå mycket kritik under denna period, när majoriteten av fysiker fortfarande hade Newtons fysik som sin världsbild.

Att utmana ett system har alltid inneburit en ansträngning. Den som utmanar måste bygga upp en mycket hög kunskap på ett antal områden och dessutom ha den personliga styrka som krävs för att orka bli ifrågasatt, ibland även av nära vänner. Man måste ibland välja att inte träffa kritiska bekanta. Vissa människor kan inte vistas i samma rum som en oliktänkande utan att gå till attack. Det går inte att forcera spridningen av en ny idé eller acceptansen av den. Man måste arbeta långsiktigt och inte bli avskräckt för att det kan gå något år utan att man träffar någon som det ens är lönt att berätta om den för. När man skickar brev till opinionsbildare och politiker där man beskriver idén får man ofta svar. Oftast är dessa ganska positiva, men de leder inte till något konkret.

Paradigmskiften långsamma

Mycket av det som människor tror är sant och väl belagt genom forskning bygger egentligen på en grund av antaganden. När dessa antaganden visar sig vara felaktiga, blir också stora delar av teorin föråldrad och ersätts av en ny. Detta kallas för ”paradigmskiften”. Den processen kan vara lång och krokig. Tillväxten av anhängare skiljer sig dramatiskt från den snabba ekonomiska tillväxt som kan skapas i företag under en spekulationsbubbla, som exempelvis Fermenta, Framfab och andra snabbväxande företag. Incitamentet för människor att sätta sig in i ett område är stort när det gäller möjligheter att tjäna pengar, men mindre när det gäller ett område som inte omedelbart leder till avkastning.

Ändå söker vi ofta efter nya idéer som vi redan från början kan förstå. Riktigt nytänkande kan man inte förstå utifrån på förhand givna referensramar. Verkligt nyskapande idéer måste per definition verka absurda i de flesta människors ögon. De strider ju mot allt som vi lärt oss tänka och tro på. Etablerade auktoriteter vänder sig emot idéerna, för att även dessa lärda personer har utbildats i de etablerade sätten att tänka. Detta avskräcker de flesta mindre kunniga från att engagera sig.

För egen del har det tagit närmare tio år för mig att utveckla ett alternativt ekonomiskt synsätt - och det är inte helt färdigt ännu. Den bild jag ger av ekonomin och dess framtida möjligheter skiljer sig dramatiskt från andra forskare, analytiker och praktiker. Jag påstår inte att mina idéer kommer att revolutionera ekonomisk vetenskap, men de har potentialen att göra det. Om tillräckligt många vill ta dem till sig. Eller den ekonomiska utvecklingen tillåter det. Vid svag tillväxt öppnar nämligen ansvariga och analytiker sina sinnen för nya synsätt. Även om min ekonomiska världsbild inte är perfekt, kan den bidra till en framtida tillväxt som skapar bättre möjligheter att sätta människor i arbete

Mats Larsson

Mats Larsson har tidigare publicerat The Transparent Market (Palgrave Macmillan, 1998) och The Limits of Business Development and Economic Growth (Palgrave Macmillan, 2004).