Räntan ingen naturlag

Om man intresserar sig för ekonomi och hur den egentligen påverkar människor, utmanar man verkligen både fördomar och system. Det har vi rik erfarenhet av inom JAK Medlemsbank. Vi är en bank som ägs av 32 000 medlemmar, som anser att man inte ska tjäna pengar på passivt ägande. Detta betyder att man inte ska begära ränta när man lånar ut pengar, men heller inte behöva betala för annat än administrativa kostnader när man själv lånar.

Vi har existerat som bank sedan 1997 och stöter ständigt på fördomar när det gäller ekonomi. En sådan är att räntan uppfattas som nästan given av naturen. Att räntan innebär en systematisk överföring av pengar från dem som inte har till dem som har, verkar inte många ha funderat över. Men så är det ju. Att räntan därmed successivt ökar skillnaderna mellan rika och fattiga, så att det till slut bara återstår ytterst få, stora företag - det tänker man uppenbarligen inte heller på. Och att detta i sin tur leder till att marknadsekonomin - som ju förutsätter att både producenter och konsumenter kan förhandla om priser och villkor - då inte längre fungerar, det går knappt ens att prata om. Tanken om en motsättning mellan ränteprincipen och marknadsekonomin är alltså svårt att få förståelse för.

Därför arbetar vi med en medveten strategi för att öka förståelsen för grundläggande ekonomiska resonemang. Så har ju folkrörelser gjort under långa tider och det är lika effektivt nu som då. Har man väl förstått, går det ju inte längre att ignorera det man begripit. Vi ser att människor ofta tar god tid på sig, från det att de kommer i kontakt med våra tankar, tills att de använder JAK Medlemsbank som sin egen bank för att låna, spara och förvara pengar i. Detta visar att det nästan krävs en inre mognadsprocess för att genomskåda fördomsfullheten inom ekonomins område, och att känna sig säker på att man tänker rätt, trots att man tillhör en minoritet - än så länge.

En erfarenhet som vi alltså gjort, är att ekonomi ofta ses som något givet och nästan omöjligt att ändra. Ekonomi betyder, och borde vara, hushållning med knappa resurser, men i praktiken fungerar ekonomin som ett spel vi människor bedriver för att fördela tillgångar. Reglerna har vi skapat själva och de avspeglar mera maktförhållandena i samhället än strävan efter effektivitet eller rättvisa. Sådant anser vi ju viktigt åtminstone när vi pratar och vill verka förnuftiga.

En annan erfarenhet är att bankerna av många - inklusive våra förtroendevalda i riksdag och fullmäktige - inte ses som företag, med främsta uppgift att tjäna pengar till sina ägare, utan nästan som allmännyttiga institutioner i samhället. Alla andra kostnader ses som förhandlingsbara, men bankernas räntor och avgifter accepterar man. När frågade någon enda om det verkligen är rimligt att skära i statens övriga utgifter men inte ens diskutera ränteutgifterna i budgeten? För det är ju så det går till.

En fördom som finns är att konkurrens alltid är bäst när det gäller att skapa effektivitet. Att människor skulle samverka för gemensam nytta tycks man inte vare sig fundera över eller tro på. Det är nästan så att konkurrens och tävling ses som nedärvda mänskliga egenskaper. Att människor skulle kunna samarbeta för att uppnå sina syften, skapa företag, tjäna pengar, producera nyttigheter och därmed bygga ett samhälle, tycks inte ses som en möjlighet. Denna fördom leder till passivitet, eftersom den hindrar människor att själva agera och skapa bättre förhållanden för sig själva och dem man vill samverka med. Man har förlorat redan innan man ens startat. De som redan har alltför mycket makt och inflytande blir inte ens utmanade.

Detta är för mig en bakgrund till att jag tycker att det är så angeläget att arbeta med JAK Medlemsbank. Vi utmanar stora etablerade system och många fördomar inom ett område som är viktigt för oss alla. Det hela handlar egentligen om att skapa ekonomisk demokrati.

Kåre Olsson
ordförande i JAK Medlemsbank

Läs mer:
JAKs hemsida

Tidigare krönikor:
Gudrun Schyman: "Så blir viktiga frågor till tunn fernissa" Alexandra Pascalidou: "Det finns fördomsfria förebilder"
Emma Karinsdotter: "Med humorn som vapen"