Det finns fördomsfria förebilder

Fördomar florerar fritt i vår värld. De odlas av makten och multipliceras av medierna i rask takt och vi har dessvärre inte lyckats finna varken vaccin eller rengöringsmedel. Men det finns fördomsfria förebilder.

Barn föds fördomsfria. Som rena, blanka blad. De har inte hunnit besudlas av vuxenvärldens vridna föreställnings-värld. I Malmö träffar jag en femårig flicka som berättar om sin kompis på dagis. "Hon är så fin." säger hon och tindrar med ögonen. "Hur då?" undrar jag. "Hennes tänder är stora och fina, hon har långt lockigt hår, runda ögon och gullig näsa." Då inflikar hennes pappa: "Hon är ju svart." "Hon är inte svart. Hon är chokladbrun!" protesterar flickan.

Om jag hade bett pappan beskriva flickan hade han förmodligen valt att beskriva henne i färgtermer. Vuxna har en tendens att stirra sig blinda på hår- och hudfärg. När man sorterar bort människor på basis av sina fördomar går man miste om vänner, resurser, kunskap och en vidgad världsbild. Det är dock inte många vuxna som väljer att utmana sina egna fördomar, att utsätta sig för det främmande som för vissa är synonymt med skrämmande, utan de flesta av oss väljer bekvämlighetens, lättjans och den gamla vanans metod som inte innebär någon utmaning för hjärncellerna.

En av mina kompisar är ståuppkomiker i New York. Han har stora tänder och afrokrull. När vi talar om fördomar säger han: "Det bästa sättet att få publiken att må riktigt dåligt är att utmana deras världsbild och hävda att de har fel. Då kan de sitta och sura genom hela föreställningen. Det enklaste sättet att få till ett rejält skratt är raka motsatsen. Bjud dem på deras egna fördomar, bekräfta dem, skämta med svarta gangsters, feta arabmorsor med mustasch, sliskiga latinos och snåla judar och de älskar dig och din humor. De känner sig befriade, begåvade och bekväma. Folk köper fördomar och de hatar dig om du vågar ifrågasätta deras rasistiska idéuppsättning."

Detsamma gäller naturligtvis i vårt hemland Sverige och vår egen komik. Ge oss en kurd som vågar skämta om sina kurdiska kusiners konstiga kalas och kroknäsor och vi skrattar tills tårarna rinner. Detsamma gäller den internationella filmindustrin. Svarta skurkar på duk är läskigare än vita Harrison Ford-farbröder.

Så vad kan vi göra för att förändra världen och alla de fördomar som hindrar människor från att leva värdiga liv? Vad kan vi göra för att skapa rättvisa för alla, oavsett om de är shiamuslimer, kineser eller funktionshindrade? Det finns inga facit men ett bra tips är att börja med oss själva. Gör listor på alla dina fördomar. Härled deras ursprung. Ifrågasätt dig själv. Fråga dig: Om jag nu tror att alla kosovoalbaner är tjuvaktiga, hur vet jag det? Vad grundar jag detta påstående på? Vetenskapliga undersökningar? Ifrågasätt din familj och dina nära när de häver ur sig grova generaliseringar och kategoriserar människor.

Fördomar smutsar sinnet och själen. De skapar agg, förakt och rädslor som förgör våra kroppar. En ren icke-dömande inställning till omvärlden ger välmående. Allt annat bildar toxiner som belastar immunsystemet. Tro helt enkelt människor om gott till dess motsatsen är bevisad. Låt barnet inom dig vägleda dig och du kommer leva längre och lyckligare. Låter patetiskt men prova det, jag garanterar dig, det gör underverk.

Alexandra Pascalidou

Fler krönikor:
Gudrun Schyman: "Så blir viktiga frågor till tunn fernissa"